Ensamma på en öde ö.
Ja hörre ni, kan ju börja med att säga att resan mot Frånö inte direkt blev som tänkt. Vi kom inte ända fram så en bit utanför Kramfors flygplats slutade styrningen att fungera. Mitt i allt detta så börjar det åska och blixtra, så vi var tvugna att ta oss in till land, som tur var så var det en liten öde strand precis vid kanten. Pappa styrde motorn och mamma gasade försiktigt in till land. När vi väl kommit in dit så vart det panik toalettbesök för både mamma och Ture, pappa springer och letar någonstans där vi kan ta upp båten eller själva komma upp, vi drar båten mellan stenar i det grunda vattnet, pappas mobil försvinner, jag ramlar i vattnet med kläderna på, vi hittar ett spår i sanden det ser ut som ett björnspår, alla blir lite små skrämda, vi hittar en båtupptagningsplats och ringer farfar och Anneli, plötsligt börjar det regna som bara den, vi hittar ett litet skjul (precis ovanför båtupptagningsplatsen) som vi kan skydda oss i, det regnade så mycket så vi trodde att taket skullle gå sönder, plötsligt skriker Elsa "AAAAA" då är det Sveriges största spindel som vandrar omkring i skjulet, det börjar regna mer och blixten slår ner nedanför oss i vattnet, vi ligger på dom 2 bänkarna som finns inne i skjulet med handdukar över och fryser och jag är rädd, Tillslut kommer farfar och Anneli och räddar oss så vi hoppar in i bilen och pappa fäster båten på vagnen. När vi ska åka så fastnar farfar med hjulet i lera, han kör fast, och vi får putta och tillslut kommer han loss.
Det där kan jag kalla en väldigt äventyrligdag, det var väldigt läskigt men också väldigt spännande. Jag kommer aldrig glömma den här dagen, herregud vilket minne.























Kommentarer
tack för att du kommenterar!